Earth Pulse – 100 % ekologisk juice av svart rättika 500 ml

Svart rättika i vetenskaplig forskning

Svart rättika har odlats och ätits i Mellan- och Östeuropa i århundraden. Nedan följer det som den vetenskapliga litteraturen dokumenterar om själva växten — dess kemi och det som har observerats i laboratorie- och djurstudier samt i en enda pilotstudie på människa. Forskningsmodellen anges i varje fall, eftersom den har betydelse.

1. Glukorafasatin, rättikrotens dominerande glukosinolat

Rättikans rot anrikar ett glukosinolat mer än alla andra. I 71 rättikaccessioner insamlade från 23 olika länder utgjorde glukorafasatin minst 84,5 % av den totala glukosinolathalten, medan indolglukosinolater aldrig överskred 3,1 % [1]. För spansk svart rättika har mer än 65 % av glukosinolathalten rapporterats [2]. Glukosinolater är de svavelföreningar som ger hela familjen korsblommiga växter dess karaktär, och glukorafasatin — även kallat dehydroerucin — är den form som rättikan bildar [3].

2. Rafasatin, föreningen som uppstår när roten skärs

Glukorafasatin är luktfritt och inaktivt så länge rotens celler är hela. Skadas vävnaden omvandlar rotens eget enzym myrosinas det till isotiocyanatet rafasatin, som ger svart rättika dess skärpa [3]. Rafasatin är kortlivat: i vatten bildas och bryts det ned samtidigt, och efter tio dagar vid 25 °C återstod bara 56,4 %, jämfört med 86,5 % av den närstående föreningen sulforafen [4]. Det reagerar också med askorbinsyra och med rotens egna fenolföreningar till gula pigment, och uppvärmning omvandlar utgångsglukosinolatet till glukorafenin [3].

3. Fas II-avgiftningsenzymer i mänskliga leverceller

Ett vattenextrakt av spansk svart rättika ökade aktiviteten hos kinonreduktas i mänskliga leverceller av linjen HepG2 och höjde uttrycket av fas I-enzymer (CYP1A1, CYP1A2, CYP1B1) och fas II-enzymer (kinonreduktas, hemoxygenas 1, tioredoxinreduktas 1); effekten var starkast vid 1 mg torr rotmassa per milliliter [5]. Studien fastställde också vilken förening som ligger bakom: glukorafasatin i sig var inaktivt, och aktiviteten tillhörde dess isotiocyanata nedbrytningsprodukt [5]. Detta är cellodlingsforskning.

4. Läkemedelsomsättning i en pilotstudie på människa

I den enda kliniska studien på svart rättika tog nitton friska män i åldern 25–35 år 370 mg spansk svart rättika sex gånger dagligen i 28 dagar, med ett paracetamoltest före och efter för att följa hur ämnet omsattes. Sulfatutsöndringen i urinen ökade med 11 % och merkapturatutsöndringen med 37 %, medan oförändrat paracetamol i plasma sjönk med 40 % [6]. Studien var öppen och utan kontrollgrupp, och tabletterna innehöll även camu camu och acerola, så resultatet pekar snarare ut en riktning än avgör frågan — vilket författarna själva påpekade när de efterlyste en randomiserad, placebokontrollerad studie [6].

5. Antioxidativ aktivitet, mätt i roten och på råttor

Extrakt av svart rättikrot visar en mätbar radikalfångande aktivitet in vitro: 35,5 % i DPPH-testet och 48,0 % i ABTS-testet för juice pressad ur skalad rot, med en total fenolhalt på 4,87–8,92 mg gallsyraekvivalenter per gram torrvikt beroende på extraktion [7]. Fenolhalten skiljer sig kraftigt mellan växtdelar — 4,75 mg/g i svart rättikrot mot 10,52 i fröet och 19,44 i tre dagar gamla groddar [8]. Hos råttor som fick fett- och kolesterolrik kost sänkte pressad juice av svart rättika produkterna från lipidperoxidation och höjde aktiviteten hos glutationperoxidas i erytrocyterna [9].

6. Lipidomsättning och gallstensbildning hos möss

Honmöss av stammen C57BL/6 fick under 34 dagar en litogen kost (2 % kolesterol, 0,5 % cholsyra) och därefter under sex dagar via magsond juice pressad ur färsk svart rättikrot, 0,1 ml per 10 g kroppsvikt, antingen outspädd eller utspädd tio eller hundra gånger. I de behandlade grupperna sjönk kolesterolet, triglyceriderna normaliserades och HDL steg, och de 0,4–0,8 mm stora kolesterolgallstenarna försvann i den outspädda och den tiofaldigt utspädda gruppen — medan de kvarstod i jämförelsegruppen som fick ursodeoxycholsyra [10]. Författarna påpekar att förtjockningen av gallblåsans vägg bestod och att ingen enskild aktiv förening kunde identifieras. Det är en sex dagar lång studie med omkring sex djur per grupp.

7. Tjocktarmens slemhinna hos råttor på fettrik kost

En fettrik kost skadade kolonepitelet hos råttor och minskade antalet enterocyter och bägarceller. Svart rättikrot som gavs vid sidan av samma kost förbättrade den histologiska bilden och djurens redoxparametrar [11]. Råttor, inte människor, och ett histologiskt snarare än ett kliniskt effektmått.

8. Immunsignalering i makrofager

Ett hetvattenextrakt av svart rättikrot aktiverade makrofager av muslinjen RAW 264.7 och primära peritoneala musmakrofager och ökade kväveoxid, reaktiva oxygenspecies, fagocytos och mediatorerna IL-1β, IL-6, TNF-α, iNOS och COX-2. Blockering av TLR2 eller TLR4 minskade svaret, för TLR4 kraftigare, och författarna följer effekten via signalvägen TLR2/4–MAPK–NF-κB–Akt–STAT3 [12]. Musceller i odling.

Källor

1. Yi G, Lim S, Chae WB, Park JE, Park HR, Lee EJ, Huh JH. Root glucosinolate profiles for screening of radish (Raphanus sativus L.) genetic resources. J Agric Food Chem. 2016;64(1):61–70. doi:10.1021/acs.jafc.5b04575
2. Evans M, Paterson E, Barnes DM. An open label pilot study to evaluate the efficacy of Spanish black radish on the induction of phase I and phase II enzymes in healthy male subjects. BMC Complement Altern Med. 2014;14:475. doi:10.1186/1472-6882-14-475
3. Montaut S, Barillari J, Iori R, Rollin P. Glucoraphasatin: chemistry, occurrence, and biological properties. Phytochemistry. 2010;71:6–12. doi:10.1016/j.phytochem.2009.09.021
4. Kim J-W, Kim M-B, Lim S-B. Formation and stabilization of raphasatin and sulforaphene from radish roots by endogenous enzymolysis. Prev Nutr Food Sci. 2015;20(2):119–125. doi:10.3746/pnf.2015.20.2.119
5. Hanlon PR, Webber DM, Barnes DM. Aqueous extract from Spanish black radish (Raphanus sativus L. Var. niger) induces detoxification enzymes in the HepG2 human hepatoma cell line. J Agric Food Chem. 2007;55(16):6439–6446. doi:10.1021/jf070530f
6. Se referens 2 — Evans M, Paterson E, Barnes DM. BMC Complement Altern Med. 2014;14:475. doi:10.1186/1472-6882-14-475
7. Enkhtuya E, Lhamsuren E, Tsend M. Effect of heat on antioxidant capacity of black radish (Raphanus sativus L. var. niger) root. J Food Nutr Res. 2022;10(3):221–227. doi:10.12691/jfnr-10-3-7
8. Borș MD, Semeniuc CA, Socaci S, Vârva L, Moldovan O, Vlaic R, Tofană M. Total phenolic content and antioxidant capacity of radish as influenced by the variety and vegetative stage. Bull Univ Agric Sci Vet Med Cluj-Napoca Food Sci Technol. 2015;72(1):78–81. doi:10.15835/buasvmcn-fst:11087
9. Lugasi A, et al. Antioxidant effect of squeezed juice from black radish (Raphanus sativus L. var niger) in alimentary hyperlipidaemia in rats. Phytother Res. 2005. doi:10.1002/ptr.1655. PMID 16161062
10. Castro-Torres IG, Naranjo-Rodríguez EB, et al. Antilithiasic and hypolipidaemic effects of Raphanus sativus L. var. niger on mice fed with a lithogenic diet. J Biomed Biotechnol. 2012;2012:161205. doi:10.1155/2012/161205
11. Sipos P, Hagymási K, Lugasi A, Fehér E, Blázovics A. Effects of black radish root (Raphanus sativus L. var niger) on the colon mucosa in rats fed a fat rich diet. Phytother Res. 2002;16(7):677–679. doi:10.1002/ptr.950
12. Jeon H, Oh S, Kum E, Seo S, Park Y, Kim G. Immunomodulatory effects of an aqueous extract of black radish on mouse macrophages via the TLR2/4-mediated signaling pathway. Pharmaceuticals. 2022;15(11):1376. doi:10.3390/ph15111376