Det står en aloe i fönstret i nästan varje lägenhet i Riga, Tallinn och Vilnius, och nästan ingen vattnar den. Den står i en kruka som är för liten för den, lutar sig mot glaset, bortglömd i veckor i sträck, och den dör inte. Någon bränner fingret på en stekpanna, bryter av en bladspets, och ut rinner en klar, sval gel – mer vatten än växten har fått på hela månaden. Sedan ställer man tillbaka krukan och kallar den för en kaktus.

Det är ingen kaktus. Det är något märkligare och, för den som dricker gelen, mer intressant: en avlägsen släkting till liljan som lärde sig att hålla kvar vatten i öknen, och som har följt med längs människans handelsvägar i minst två tusen år just för det den håller kvar. Det här är berättelsen om vad som faktiskt finns inuti det bladet – vattnet, sockerkedjan, det bittra skiktet vi skär bort – och om vad studierna har funnit när människor drack den.

En suckulent, inte en kaktus

Botanikerna avgjorde frågan för ett bra tag sedan. I den nuvarande klassificeringen av blomväxter hör släktet Aloe hemma i familjen Asphodelaceae, i ordningen Asparagales – samma ordning som sparris och lök [1]. Kaktusarna sitter på en helt annan gren, Caryophyllales, där deras närmaste släktingar på ett middagsbord är rödbeta och spenat. Aloe och kaktus liknar varandra av samma skäl som en delfin liknar en haj: samma problem, löst två gånger. Problemet är torka.

Det finns över 500 arter av Aloe, spridda över Afrika, Arabiska halvön, Madagaskar och öarna i västra Indiska oceanen [2] [3]. Den i fönstret, Aloe vera, är det nordliga undantaget: när ett forskarlag under ledning av Olwen Grace rekonstruerade släktets stamträd 2015 spårades dess ursprung till Arabiska halvön, vid gruppens nordligaste utbredningsgräns [2]. Samma studie ställde frågan varför just den här, av 500 släktingar, erövrade världen. En del av svaret finns i bladet: av de 81 aloearter som har en dokumenterad medicinsk användning har 98 procent tjocka, suckulenta blad, och det stora vattenlagrande bladet är det som bäst förutsäger om en art någonsin kommit till användning. Den andra delen är geografi. Aloe vera växte nära de stora historiska handelsvägarna och togs tidigt i odling, och det – snarare än någon unik kemi – är enligt författarnas slutsats skälet till att det är just den aloen som står i varje butik [2].

Vad bladet håller kvar

En suckulent är en växt som har löst torkan med lagring, och Aloe vera löser den på två sätt samtidigt. Det första är ett knep med tajmingen. De flesta växter öppnar bladens porer på dagen för att ta upp koldioxid, och förlorar vatten genom dem så länge solen är uppe. Aloe gör tvärtom. Den använder en form av fotosyntes som kallas crassulacean acid metabolism, förkortat CAM, där porerna öppnas på natten, när luften är sval och fuktig, och hålls stängda genom dagens hetta [4]. Koldioxid som samlats in i mörkret lagras som syra och förbrukas i ljuset. Under torka håller växten helt enkelt porerna stängda längre, och även under svår vattenstress öppnar den dem fortfarande om natten [4].

Den andra lösningen är den vi dricker. Inuti bladet, under det gröna skalet, är cellerna enorma och nästan helt och hållet vakuol – en vävnad som botanikerna kallar hydrenkym, det vill säga vattenvävnad [4]. Det är gelen. När växten analyseras visar sig det inre bladet innehålla 98 ± 1 gram vatten per 100 gram, och det klara slemmet omkring 99.5 procent [5] [6]. Allt som gör aloe till aloe ryms i de återstående en till två procenten, och det är därför nästan varje imponerande siffra om växten – så och så många procent polysackarider, så och så många procent fibrer – visar sig ha mätts på torkat material och i tysthet multiplicerats med hundra. Den ärliga siffran är liten. Bladet är en reservoar, och det den håller i lösning är en måttlig mängd av något specifikt.

Det är värt att veta vad som inte finns där. Den hittills mest detaljerade analysen av den färska växten, publicerad 2019, fann inget mätbart C-vitamin i den inre gelen eller slemmet; det lilla som bladet bildar sitter i det gröna skalet [6]. Aloe är ingen vitaminkälla. Det var aldrig därför någon drack den.

Utvald produkt

Hello Aloe – ekologisk aloe vera-juice 1 L

Ekologisk aloe vera-gel från bladets inre (99.7%) med en aning citronsyra och inget annat tillsatt – bladets reservoar, så nära växten i fönstret som vi kan få den på flaska.

Handla nu →

Två material i ett blad

Skär ett aloeblad på tvären, så ser du tre skikt: det sega gröna skalet; strax innanför det en ring av kärlsträngar; och det klara inre parenkymet, filén [5]. Ur cellerna intill dessa strängar sipprar en bitter gul saft. Den har ingenting med gelen att göra. Gelen är vatten och sockerkedjor; den gula saften är ett koncentrat av antrakinoner – framför allt aloin – och den är laxerande, vilket är precis därför den blev den första delen av växten som människor handlade med [5] [7].

Dioscorides, den grekiske arméläkaren vars De materia medica förblev Europas standardverk i farmaci i mer än tusen år, beskriver aloe i tredje boken. Bladet, skriver han, är tjockt och böjer sig bakåt som sjölökens; växten växer mest i Indien, varifrån dess saft exporteras, och även i Arabien; saften finns i två kvaliteter; och den är sammandragande, uttorkande och rensar tarmen [7]. Den saften var den intorkade bittra saften – det läkemedel som medeltiden kallade ”aloes” – och den är fortfarande en industri i dag. I Sydafrika skördas saften från vildväxande Aloe ferox för export, liksom från Aloe secundiflora i Kenya; gelindustrin arbetar däremot med odlingar av Aloe vera i Mexiko, USA och Sydamerika [3]. Två produkter, två handelsgrenar, två olika delar av ett och samma blad. Så sent som 1999 klagade granskare fortfarande på att litteraturen ständigt blandar ihop dem [8].

För en dryck är skillnaden allt, och det är därför bearbetningen av aloe börjar med en kniv. Gelen fileas ut ur bladet, och skalet och det bittra skiktet kasseras. Siffrorna visar varför. När USA:s National Toxicology Program analyserade ett icke avfärgat helbladsextrakt innehöll det 14.1 till 15.9 milligram aloin A per gram; den avfärgade versionen av samma material innehöll 0.06 till 0.2 – ungefär hundra gånger mindre [9]. Aloeindustrins egen certifieringsstandard för en drickbar produkt är strängare än så: högst 10 ppm aloin [10]. En riktig aloe vera-juice är bladets insida, och bara insidan. Ingen vill ha Dioscorides’ laxermedel i frukostglaset.

Acemannan: sockerkedjan med den ömtåliga kappan

Så vad finns i den procent eller två som inte är vatten? Aloegelens karakteristiska molekyl är acemannan, en lång kedja av mannossocker länkade ände mot ände – 84.9 procent mannos, med lite glukos och galaktos – och klädd, i genomsnitt, med ungefär en acetylgrupp per sockerenhet [11]. De acetylgrupperna är den färska växtens signatur. De är också den ömtåliga delen. Färsk gel har uppmätts till 107 till 139 milligram acemannan per gram torrsubstans [12], och hur mycket av det som överlever ända in i flaskan, och i vilket skick, beror nästan helt på vad som görs med det mellan fältet och glaset.

Forskningen här är ovanligt tydlig, och det är forskning om bearbetning snarare än om hälsa. I en studie av fyra industriella torkmetoder – spraytorkning, frystorkning och två till – skar varenda en av dem ned utbytet av acemannan med omkring 40 procent och rev bort mer än 60 procent av acetylgrupperna från mannoskedjan [13]. Torr värme gör samma sak, bara långsammare: efter 15 till 20 timmar vid 60, 80 och 100 °C hade gelen kvar 86, 53.5 respektive 39.3 procent av sin acetylering, och en kommersiellt framställd produkt av bladets inre som testades parallellt hade kvar 34.9 procent [14]. Pastörisering vid 65 till 85 °C tar bort acetylgrupper och klipper av galaktossidokedjorna [12]. Molekylen som lämnar bladet är inte alltid den molekyl som når dig.

År 2023 köpte en spansk forskargrupp femton aloedrycker från butikshyllan och mätte dem [15]. Av de åtta som var märkta som mer än 99 procent aloe innehöll bara tre mer än 160 milligram acemannan per 100 gram, och fyra innehöll mindre än 35. De sju smaksatta dryckerna, gjorda på 30 till 77 procent aloe, låg alla under 30 milligram och hade i de flesta fall förlorat sina acetylgrupper helt; i hela uppsättningen hade alla prov utom ett mindre än 35 procent av sin acetylering kvar [15]. Etiketten sa aloe. Kemin sa, i många fall, vatten med ett minne av aloe. Det är skälet till att vi bryr oss så mycket om hur lite vi gör med en juice – vi skrev om värme och vad den kostar i Kallpressad eller pastöriserad juice – och till att den första frågan att ställa till varje flaska, med aloe i synnerhet, inte är vad den lovar utan hur långt den har färdats från bladet.

Vad studierna fann: tarmen

Aloe har druckits för magens skull så länge den över huvud taget har druckits, och det är i tarmen som moderna studier har använt det som ligger närmast en juice. År 2018 slog ett koreanskt forskarlag samman de tre randomiserade, placebokontrollerade studierna av aloe vid IBS (irritabel tarm) – 151 personer sammanlagt. Symtompoängen förbättrades 0.41 standardavvikelser mer på aloe än på placebo (95% konfidensintervall 0.07 till 0.75), chansen att svara på behandlingen var 1.69 gånger högre (1.05 till 2.73), de tre studierna stämde överens med varandra, och inga biverkningar tillskrevs aloen [16]. Det är en verklig, om än måttlig, sammanvägd effekt vid ett tillstånd som medicinen har notoriskt svårt att rubba.

Studierna bakom den sammanvägda siffran förtjänar att läsas på sina egna villkor. Den brittiska gav 58 personer 50 ml aloegeldryck fyra gånger om dagen i en månad; 35 procent svarade på aloe mot 22 procent på placebo, en skillnad som totalt sett inte nådde signifikans, med en tendens till nytta hos dem vars huvudsymtom var diarré [17]. Det starkaste enskilda resultatet kommer från ett helt annat tillstånd. År 2004 drack 44 öppenvårdspatienter med lätt till måttligt aktiv ulcerös kolit 100 ml aloegel från bladets inre eller placebo två gånger dagligen i fyra veckor. På aloe nådde 30 procent remission och ytterligare 37 procent förbättrades – ett kliniskt svar hos 47 procent, mot 14 procent på placebo; skillnaden i svar var signifikant, skillnaden i remission i sig var det inte, och tarmslemhinnan såg likadan ut i endoskopet i båda grupperna [18]. Författarna kallade nyttan möjlig och måttlig och efterlyste en större studie. Tjugo år senare har ingen genomfört den – vilket säger mer om vem som finansierar studier av en växt ingen kan patentera än om växten. Vi skrev om tarmens eget nattskift i Sömnen och den andra hjärnan; aloe är ett av de äldsta medel som människor har hällt i den för att hålla fred.

Utvald produkt

Fire Bloom – ekologisk juice av aloe vera, ingefära och gurkmeja 3 L

Ekologisk aloe vera-juice (92%) värmd av ekologisk ingefära (5%) och gurkmeja (3%), utan tillsatt socker – bladets svala reservoar med två rötter ur köket inrörda.

Handla nu →

Vad studierna fann: blodsockret

Den andra stora delen av forskningen på människor om aloe som intas via munnen gäller blodsockret, och här är det slående hur många oberoende analyser som pekar åt samma håll. Bara under 2016 publicerades tre separata metaanalyser. En slog samman nio studier med 283 personer och fann fasteblodsockret 46.6 mg/dL lägre på aloe, och, i fem av de studierna med 89 personer, HbA1c – tremånadersgenomsnittet – 1.05 procentenheter lägre [19]. En andra, strängare analys av fem randomiserade studier med 415 personer med prediabetes eller tidig, obehandlad diabetes fann fasteblodsockret 30.05 mg/dL lägre och HbA1c 0.41 enheter lägre, och i fråga om HbA1c utan någon som helst oenighet mellan studierna [20]. En tredje, från Thailand, fann HbA1c 0.99 enheter lägre i de fem studier som mätte det, hos 235 personer [21].

När en översikt från 2021 i Frontiers in Pharmacology ställde metaanalyserna för arton medicinalväxter sida vid sida hade aloegel den största effekten på HbA1c av dem alla – 0.99 procentenheter, före psyllium och bockhornsklöver [22]. Författarna lägger till det förbehåll som hör ihop med siffran: några av de underliggande studierna pågick kortare än åtta veckor, för kort för att se hela effekten på ett tremånadersgenomsnitt, och de efterlyser studier på minst tre månader [22]. Två ärliga fotnoter till. Den första analysen fann tecken på att små negativa studier kan saknas i litteraturen [19]; och de flesta av dessa studier använde aloekapslar eller torkat gelpulver, inte en dryck [20]. Riktningen är densamma i varje analys vi kunde hitta; effektens storlek, och om ett glas juice levererar den, är den öppna frågan. Om eftermiddagssvackan är just ditt problem finns mekaniken i Eftermiddagskraschen klockan 3.

Två tusen år av samma växt

Ta ett steg tillbaka från studierna, och den längre historien är anmärkningsvärd i sig. Dioscorides skrev sin text under det första århundradet [7]. Levande Aloe vera skeppades längs Röda havets och Indiska oceanens rutter innan det fanns ett Europa att skeppa den till, och när släktets historia till slut rekonstruerades med DNA visade sig dess plats på de rutterna – inte dess kemi – vara den bästa förklaringen till dess berömmelse [2]. I dag är varje aloeart på jorden skyddad enligt CITES-konventionen om handel med hotade växter, med ett undantag: Aloe vera, som har odlats så länge och så vida omkring att den egentligen inte längre är någon vild växt alls [3].

Den kliniska historien är yngre och långsammare. När två forskare i Exeter systematiskt gick igenom varje kontrollerad studie av aloe 1999 fann de underlaget lovande och tunt [23]. Ett kvarts sekel senare är det fortfarande tunt, och fortfarande lovande – en handfull små studier på tarmen, ett kluster av metaanalyser om blodsockret, och en växt som har överlevt varje imperium som handlade med den. Vi tycker att det är en ärlig position att dricka från. Inget mirakel; en reservoar, med ett långt minne och en kort lista över saker den bevisligen gör.

Vad du kan göra den här veckan

1. Läs etiketten före löftena. Med aloe säger andelen aloe och frånvaron av smaksättning dig mer än något löfte på framsidan. Hyllstudien från 2023 fann att de smaksatta dryckerna hade nästan ingenting kvar av växtens signaturmolekyl [15].
2. Drick den kall och snart efter öppning. Acetylgrupperna som kännetecknar färsk gel går förlorade med värme och tid [13] [14]. Förvara den i kylen, och behandla en öppnad flaska som ett avskuret blad.
3. Gör det till ett litet dagligt glas, inte en kur. Tarmstudierna använde 100 till 200 ml om dagen under fyra veckor [17] [18]. Ett morgonglas Hello Aloe, rent eller i vatten, är vanans ärliga storlek.
4. Para ihop den med det du redan vet fungerar. Aloe med ingefära och gurkmeja är en klassisk kombination från köket; Fire Bloom lägger den i en och samma box, och Set för matsmältningsbalans kombinerar en liter aloe med en flaska pressad ingefära och en burk bärhonung.
5. Behåll växten i fönstret. Det är samma art som i flaskan, och den bästa påminnelsen på hyllan om vad gelen är till för: ett blad som håller kvar vatten i ett torrt rum.

Kort om aloe vera

Aloe vera är en suckulent i sparrisordningen, inte en kaktus; dess inre gel är ungefär 98–99% vatten, och dess signaturmolekyl är acemannan, en mannoskedja vars acetylgrupper förstörs av torkning och värme. Tre sammanslagna studier med 151 personer fann en måttlig nytta vid IBS (irritabel tarm), och flera metaanalyser rapporterar lägre fasteblodsocker och HbA1c, mestadels med kapslar.

En varning: aloe som intas via munnen rekommenderas inte under graviditet eller amning, eller för den som har oförklarade buksmärtor.

Tillbaka till fönsterbrädan

Gå och titta på växten du har försummat. Vrid på krukan. Lägg märke till hur bladen har tjocknat i fönstrets värme och hur växten tålmodigt har lutat sig mot det enda den haft ont om. Den är ingen kaktus och den behöver inte att du förstår den; den har hållit kvar vatten på torra platser sedan innan det fanns människor som kunde glömma att vattna den. Allt vi har försökt göra med aloe – fileringen, kylan, den korta vägen från fält till flaska – kokar ner till en enda ambition: att räcka dig det bladets reservoar med så lite förlorat på vägen som vi förmår. Bryt av en spets i kväll. Gelen är poängen. Det har den alltid varit.

Vanliga frågor

Är aloe vera en kaktus?

Nej. Aloe vera hör till familjen Asphodelaceae i ordningen Asparagales, tillsammans med sparris och lök; kaktusarna hör till ordningen Caryophyllales och är släkt med rödbeta och spenat [1]. De två liknar varandra därför att båda lagrar vatten i tjock vävnad för att överleva torka – samma problem, löst oberoende av varandra.

Vad finns egentligen i aloe vera-gel?

Mest vatten: 98 ± 1 g per 100 g [6]. De återstående en till två procenten domineras av acemannan, en kedja av mannossocker som bär acetylgrupper, med små mängder andra sockerarter och mineraler [11]. Inget C-vitamin kunde påvisas i den inre gelen i den hittills mest detaljerade analysen [6].

Hjälper aloe vera-juice tarmen?

Underlaget är måttligt men samstämmigt. Tre randomiserade studier som slogs samman 2018, med 151 personer, fann att symtomen vid irritabel tarm förbättrades mer på aloe än på placebo, med en svarsfrekvens 1.69 gånger högre [16]. Vid ulcerös kolit fann en fyraveckorsstudie med 100 ml två gånger dagligen ett kliniskt svar hos 47 procent på aloe mot 14 procent på placebo [18].

Varför tas bladets gula del bort?

Den gula saften under skalet är ett koncentrat av antrakinoner som aloin, ett laxermedel som var växtens första handelsvara [5] [7]. Ett icke avfärgat helbladsextrakt har uppmätts till 14.1–15.9 mg aloin A per gram, ungefär hundra gånger mer än ett avfärgat [9]; drickbar aloe görs av den fileade inre gelen och certifieras till högst 10 ppm aloin [10].

Referenser

1. The Angiosperm Phylogeny Group (Chase MW, Christenhusz MJM, Fay MF, et al.). An update of the Angiosperm Phylogeny Group classification for the orders and families of flowering plants: APG IV. Botanical Journal of the Linnean Society. 2016;181(1):1–20. doi:10.1111/boj.12385
2. Grace OM, Buerki S, Symonds MRE, et al. Evolutionary history and leaf succulence as explanations for medicinal use in aloes and the global popularity of Aloe vera. BMC Evolutionary Biology. 2015;15:29. doi:10.1186/s12862-015-0291-7
3. Grace OM. Current perspectives on the economic botany of the genus Aloe L. (Xanthorrhoeaceae). South African Journal of Botany. 2011;77(4):980–987. doi:10.1016/j.sajb.2011.07.002
4. Silva H, Sagardia S, Ortiz M, et al. Relationships between leaf anatomy, morphology, and water use efficiency in Aloe vera (L) Burm f. as a function of water availability. Revista Chilena de Historia Natural. 2014;87:13. doi:10.1186/s40693-014-0013-3
5. Hamman JH. Composition and applications of Aloe vera leaf gel. Molecules. 2008;13(8):1599–1616. doi:10.3390/molecules13081599
6. Añibarro-Ortega M, Pinela J, Barros L, et al. Compositional features and bioactive properties of Aloe vera leaf (fillet, mucilage, and rind) and flower. Antioxidants. 2019;8(10):444. doi:10.3390/antiox8100444
7. Dioscorides. De materia medica, Book III, chapter 22 (aloe). Translated by Beck LY. Pedanius Dioscorides of Anazarbus: De materia medica. Hildesheim: Olms-Weidmann; 2005.
8. Reynolds T, Dweck AC. Aloe vera leaf gel: a review update. Journal of Ethnopharmacology. 1999;68(1–3):3–37. doi:10.1016/S0378-8741(99)00085-9
9. National Toxicology Program. Toxicology and carcinogenesis studies of a nondecolorized whole leaf extract of Aloe barbadensis Miller (Aloe vera) in F344/N rats and B6C3F1 mice (drinking water study). NTP Technical Report Series. 2013;(577).
10. International Aloe Science Council. Processing methods for Aloe vera leaf: position statement on decolorization. 31 May 2016.
11. Qian W, Wang H, Shan D, et al. Extraction, purification, structural characteristics, biological activities and pharmacological applications of acemannan, a polysaccharide from Aloe vera: a review. Molecules. 2019;24(8):1554. doi:10.3390/molecules24081554
12. Rodríguez-González VM, Femenia A, González-Laredo RF, et al. Effects of pasteurization on bioactive polysaccharide acemannan and cell wall polymers from Aloe barbadensis Miller. Carbohydrate Polymers. 2011;86(4):1675–1683. doi:10.1016/j.carbpol.2011.06.084
13. Minjares-Fuentes R, Rodríguez-González VM, González-Laredo RF, Eim V, González-Centeno MR, Femenia A. Effect of different drying procedures on the bioactive polysaccharide acemannan from Aloe vera (Aloe barbadensis Miller). Carbohydrate Polymers. 2017;168:327–336. doi:10.1016/j.carbpol.2017.03.087
14. López Z, Femenia A, Núñez-Jinez G, et al. Dry but not humid thermal processing of Aloe vera gel promotes cytotoxicity on human intestinal cells HT-29. Foods. 2022;11(5):745. doi:10.3390/foods11050745
15. Comas-Serra F, Estrada P, Minjares-Fuentes R, Femenia A. Evaluation of acemannan in different commercial beverages containing Aloe vera gel. Gels. 2023;9(7):552. doi:10.3390/gels9070552
16. Hong SW, Chun J, Park S, Lee HJ, Im JP, Kim JS. Aloe vera is effective and safe in short-term treatment of irritable bowel syndrome: a systematic review and meta-analysis. Journal of Neurogastroenterology and Motility. 2018;24(4):528–535. doi:10.5056/jnm18077
17. Davis K, Philpott S, Kumar D, Mendall M. Randomised double-blind placebo-controlled trial of aloe vera for irritable bowel syndrome. International Journal of Clinical Practice. 2006;60(9):1080–1086. doi:10.1111/j.1742-1241.2006.00980.x
18. Langmead L, Feakins RM, Goldthorpe S, et al. Randomized, double-blind, placebo-controlled trial of oral aloe vera gel for active ulcerative colitis. Alimentary Pharmacology & Therapeutics. 2004;19(7):739–747. doi:10.1111/j.1365-2036.2004.01902.x
19. Dick WR, Fletcher EA, Shah SA. Reduction of fasting blood glucose and hemoglobin A1c using oral aloe vera: a meta-analysis. Journal of Alternative and Complementary Medicine. 2016;22(6):450–457. doi:10.1089/acm.2015.0122
20. Zhang Y, Liu W, Liu D, Zhao T, Tian H. Efficacy of aloe vera supplementation on prediabetes and early non-treated diabetic patients: a systematic review and meta-analysis of randomized controlled trials. Nutrients. 2016;8(7):388. doi:10.3390/nu8070388
21. Suksomboon N, Poolsup N, Punthanitisarn S. Effect of Aloe vera on glycaemic control in prediabetes and type 2 diabetes: a systematic review and meta-analysis. Journal of Clinical Pharmacy and Therapeutics. 2016;41(2):180–188. doi:10.1111/jcpt.12382
22. Willcox ML, Elugbaju C, Al-Anbaki M, Lown M, Graz B. Effectiveness of medicinal plants for glycaemic control in type 2 diabetes: an overview of meta-analyses of clinical trials. Frontiers in Pharmacology. 2021;12:777561. doi:10.3389/fphar.2021.777561
23. Vogler BK, Ernst E. Aloe vera: a systematic review of its clinical effectiveness. British Journal of General Practice. 1999;49(447):823–828.

Den här artikeln är avsedd som allmän kunskap och är inte medicinsk rådgivning. Om du har en diagnostiserad sjukdom, är gravid eller tar läkemedel regelbundet, tala med din läkare eller farmaceut innan du ändrar din kost.